Skapa en egen nedräknare gratis - Countdown.se

Try sleeping with a broken heart

Död är man i all evighet,men lever gör man bara ett ögonblick.

Jag vill bara gråta ut allt just nu,det gör så ont. Det värsta jag vet är att packa. Att packa ner alla sina ägodelar,sitt liv. Och man finner alltid något gammalt som man inte sett på flera år. Jag fann mitt dödsbrev,som jag skrev för något år sen. Det gjorde väldigt ont,för jag vet att just den gången jag skrev det var hela livet ett tetris,men tyvärr hittade jag aldrig rätt mönster. Känns som att jag står och trampar på samma ställe ännu,jag har inte kommit någonstans. Jag är tillbaka på ruta ett och sitter som så många gånger förr i ett rum med lådor och saker överallt. Fast denna gången har jag ingenstans att ta vägen. Jag ska ställa alla mina lådor,säng,möbler hos mammas kille. Jag själv kommer få sova på mammas soffa med två väskor med kläder och det nödvändigaste. Det var inte såhär jag ville ha det..
Mamma säger hela tiden, tänk positivt Maddis. Men det är verkligen svårt,för jag försöker,varje dag. Men får alltid dörren slängd i ansiktet,fan vad jag hatar detta...

Deppsnack,det kommer alltid någongång. Och depressionen kommer alltid i värsta tänkbara tillfället. Som nu;
Jag måste fortsätta packa,sluta deppa.
Jag måste ha tid till att köra med körskolan,min ork räcker inte till.
Jag kan inte prata normalt pga min hals,den gör jätteont och är svullen. (what else?)
Jag ska på möte med soc i slutet av månaden,vad fan ska jag säga?
Mamma ska fixa möte på IV igen...igen... Det sägs att dom har ett nytt system nu,whatever.. Hon vill bara att jag ska ha nåt o göra o slippa soc o af. Jag förstår henne,men jag då?
Pappa ringde mej,jag svarade efter några signaler (applåder Maddis). Han undrar om jag ska gå i skolan,han säger att jag behöver utbildning för annars kommer man ingen vart. Jag vet pappa,jag är inte dum i huvudet. Men det vore snällt om du kunde acceptera att jag inte är som alla andra fina,duktiga barn. Har jobb,fin partner,egen lägenhet.. Jag kommer ALDRIG bli som alla andra normala Svenssons, för jag är inte sån,jag är inte född sån. Förlåt för att jag blev ett misslyckat barn mamma och pappa. Men jag är tacksam om ni inte hatar mej för det. För vad ska man göra? Man är ju trots allt bara en bricka i spelet, en ynkling i samhället.

Emma / 2010-08-25 @ 23:09:55

<3<3<3<3

MASSOR med pussar & kramar!




Emelie / 2010-08-26 @ 04:25:53

Du är inte ensam om att ses som ett jävla problembarn. Men vet du vad? Screw them! Vi har varandra och det är de som betyder något. <3






Låt orden flöda


Namn:
Ska bloggen komma ihåg dej?

E-postadress: Chilla,bara jag som ser den

URL/Hemsida/blogg

Word

bloglovin