Skapa en egen nedräknare gratis - Countdown.se

Standard

Ångesten som träder fram på nätterna är underbar,älskar den. Varför blir det alltid så mycket värre på nätterna? Då man är som skörast,mest ensam. Klart som fan den passar på då,smart jävel.
Kan inte sova,som vanligt. Har ont,överallt,mest i huvudet. Snacka om att jag aldrig kommer få ett normalt liv,få ha ett normalt förhållande och skaffa hus,barn och volvo. Normalt i mitt fall att inte hitta fel på det minsta lilla,inte vilja dö,visa känslor som man ska och få känna. Men jag kan inget av det. Jag hade nog världens bästa pojkvän förra året som jag dumpade pga känslokall bitch. Ibland tänker jag på det,hur dum får en människa vara egentligen? Där hade jag killen jag faktiskt kunde bilda familj med,som älskade mej trots alla jävla problem. Han stod vid min sida under hela tiden vi var ihop och jag var bara svinig. Om jag inte kan vara mej killen som är menad för mej så kan jag inte vara med någon. Hopplöst fall.
Säg att jag på något mystiskt sett hade fått Ulrik,typ. Hade blivit glad för stunden men sen hade jag hittat fel och allt hade blivit pannkaka,det är så jag funkar. Jag kan helt enkelt inte,jag vet inte hur man gör. Jag är nog menad att leva ensam med mina katter och vara hopplös. Ganska sorgligt när man tänker på det,när jag tänker på det. För jag vill ju ha som alla andra även ifall jag inte erkänner det. Klart jag vill ha ett bra förhållande,få vara lycklig. Flytta ihop och starta ett nytt liv med min "själsfrände",skaffa barn,jobb osv.
Jag säger oftast PFT när det kommer till sånt men innerst inne vill jag som alla andra. Jag är inte en känslokall bitch egentligen. Jag vet bara inte hur man visar känslor eller hur man hanterar dom.
"Lonely,i'm Mrs.Lonely. I have nobody for my own" - Forever alone

Såhär ensam är jag. Pusselspel på morgonen. (älskar förövrigt pussel,bästa som finns)


Låt orden flöda


Namn:
Ska bloggen komma ihåg dej?

E-postadress: Chilla,bara jag som ser den

URL/Hemsida/blogg

Word

bloglovin